Vem ser dig och vem ser du? Du kanske vet att det finns någon som ser dig som en förebild, men ser du hen som alltid sitter ensam och aldrig pratar med någon?
I mitt förra bloginlägg skrev jag lite kort om hur lätt det är att påverkas av varandra när man bor på ett så litet ställe som Sveg. Det riktades till lite äldre läsare som kanske har yngre syskon, barn eller på annat sätt är en förebild. Men i detta inlägg riktar jag mig lite mer till yngre läsare och har skrivit ett väldigt ärligt blogginlägg om hur det kan se ut att vara elev på Södra skolan/ Härjedalens gymnasium och även hur skolan kan se ut för någon som är mobbad/utsatt
För något annat jag också vill lyfta fram är att det faktiskt är lätt att bli bortglömd, avvisad eller ignorerad även på en liten skola.
Trots att skolan är liten så finns det ungdomar som blir utsatta för mobbning, utfrysning och liknande och det är så synd att det ska behöva vara så, för jag tror att det blir mer påtagligt när man går på en mindre skola. Alla vet att någon speciell person är utstött men ingen gör något åt det.
Jag har många exempel från när jag själv gick i högstadiet och gymnasiet. Speciellt i högstadiet då jag verkligen gjorde allt jag kunde för att hälsa på de som satt ensamma i korridoren eller som jag visste att de alltid satt ensamma. Anledningen till att jag la märke till dem som satt ensamma eller blev mobbade tror jag var dels för att jag och mina vänner också blev hackade på dagligen under en ganska lång tid. Vi fick höra folk skrika saker efter oss, kasta saker och göra sig lustiga över oss... När jag ser tillbaka på det förstår jag inte hur de ens orkade lägga ner så pass mycket energi på att bara vara elaka. Jag tänker bara på hur det hade varit om vi inte varit sju stycken utan om det bara varit en av oss som ensam blivit utsatt för detta. Hade de fortfarande varit så elaka eller skulle de bara ha valt utfrysning?
Jag tror inte att en enda person skulle klara av så pass mycket trakasserier som vi fick stå ut med under den tiden. Detta var alltså 2007 och 2008 och internet började användas flitigt i den åldern vi var i, och över nätet fick jag personligen ta emot väldigt mycket elaka kommentarer och meddelanden dagligen. Jag tog aldrig åt mig av det som skrevs som tur var, men så finns det ju de som faktiskt gör det, och som får stå ut med internetmobbning dagligen. Återigen så vet de flesta om det, men ingen gör något! Och jag vet hur jobbigt det kan kännas att ta det där steget som faktiskt kan få en annan människa att känna sig uppskattad, men det är så lite som behövs för att förhindra mobbning och att visa att det inte är okej.
Så jag ber dig som går i skolan att läsa följande och frågar dig själv var du står i förhållande till mobbning.
"Jag har inte gjort någonting mot någon som är mobbad" Kanske du tänker.
Men det kanske är just det som är problemet...
Killen som ingen sitter med, han passar inte in, men det är precis vad du gör när du gör narr av honom. Bara för att få passa in hänger du på och hans lidande är priset för att du ska få vara med.
Du hatar honom inte, du vill inte att han ska dö, men vad vet du? Han kanske går hem och tänker på precis det, eller kommer till skolan med vapen till hands. Om du ställer upp för honom kan du vara en hjälte, du kan rädda hans liv.
Eller tjejen som ingen pratar med, hon som känner sig så ensam och mår för dåligt för att orka med sig själv. Hon klarar inte av smärtan, det övergår till en kniv som hon drar över armen och vill inte lida mer. Ingen ser henne, så hon ser ingen mening med att försöka. Varje dag hon fortsätter kämpa är en dag då hon är modig, när hon vågar stå emot lögnen om att ge upp är lösningen.
Varje ögonblick av mod räddar hon sitt eget liv, när hon slänger sina piller och knivar blir hon en hjälte
Sedan har vi killen som ingen pratar med om hur han lever, som tror att valen han gör bara är hans egna.
Han vet inte att han är en ledare och att andra kommer följa valen han gör. Han lever farligt, men är gammal nog att bestämma själv vad han kan göra. Vad han inte tänker på är att han har en bror som ser upp till honom, han ser inte att valen han gör kommer att förändra en nioårings liv.
Detta är bara tre exempel av tusentals andra. Det kan börja med att någon blir retad för något eller att någon sticker ut. Det övergår till mobbning och trakasserier, det kan pågå i flera år. Men när den här personen väl bestämmer sig för att det får vara nog är det redan försent, ett liv kan försvinna på ett ögonblick.
Men det handlar inte bara om det, det är så många som låter detta hända, så många som bara ser på för att de tror att det inte är deras ansvar att lösa ett problem som "inte är deras".
Men det är allas problem, det är ett problem som påverkar alla runt omkring. Ovanstående exempel är bara några av de dagliga scenarion då vi väljer att blunda för det som händer istället för att göra det vi egentligen vet är rätt.
Om vi gör ett val och höjer rösten för dem som inte kan höja den sjäva, tänk hur många liv som skulle kunna bli räddade och förändrade.
-Hjältar föds när vi gör ett val.
Så kom ihåg att ta hand om er själva och de runt omkring er. Tänk på att det inte behövs mycket för att förändra någons dag, så se till att du förandrar till det bättre!
Stor kram till alla er från mig!
