Skolstart!

Skolan börjar, och det syns på alla sociala medier. Vissa är glada och peppade, medan andra funderar på att börja skolan med att skolka. 

Skolstart betyder för många att träffa sina gamla klasskompisar, få läsa sina favoritämnen, berätta om allt man gjort under sommaren och att komma tillbaka till vardagen igen. Men för andra är det inget annat än en pina att börja skolan. Skolstarten innebär att gömma sig för att slippa allas blickar, att lida igenom de hemska lektionerna, att undvika att prata om vad man gjort i sommar och att mardrömmen ska börja igen. Jag har kontakt med många som ska börja skolan och det är många av dem som är glada över att få träffa sina kompisar igen, men jag hör alldeles för många negativt laddade kommentarer om att börja skolan. Vissa är nervösa över läxor och lektioner, andra är oroliga över vad de ska ha på sig, och vissa är oroliga över att behöva prata om vad de gjort i sommar. Jag tycker att det är så tråkigt att höra att så många tycker att skolan är så hemsk. Inte för att jag tror att alla ungdomar tycker att det är skolan som är hemsk, utan mest att behöva kliva upp på morgonen och börja läsa läxor igen... Men för de som verkligen tycker illa om skolan kan det vara svårt att bli tagen på allvar. Skolan ska inte vara något att oroa sig över, man ska inte behöva somna och vakna med en klump i magen för att man är orolig över vad som ska hända i skolan. Ingen ska behöva hoppa över dagar i skolan för de får ångest på morgonen och inte klarar av att ta sig iväg. 

Jag har nästan alltid älskat skolan, antagligen för att jag har lätt för att komma överens med de flesta och för att jag aldrig haft problem med folk omkring mig.
Jag minns ett år som jag var nervös inför första dagen i skolan, jag skulle börja sjuan och hade gått från att vara en söt, rosa, långhårig, blond liten flicka till att gå runt i nithalsband, svarta kläder från topp till tå och smink i form av svarta tårar som "rann" nerför kinderna. När man bor på ett så litet ställe som Sveg så är det svårt att inte märkas när man ser annorlunda ut, och jag var inget undantag. Jag visste att folk kollade snett på mig och dagen innan jag började sjuan var jag jättenervös, jag var så nervös att jag kräktes den natten. Men jag gick till skolan och var mig själv, jag hade en jättebra dag och oron var bortblåst just för att jag visade att jag var jag. 
Det fanns månader jag tyckte att det var en pina att gå till skolan, jag mådde dåligt av bara tanken att gå dit och behöva stå ut med folk som kallade mig (och mina vänner) för saker, folk som skrev elaka saker på skåpen, ropade saker osv. Ingen längtar efter det. Och jag hoppas verkligen att ingen ska behöva gå igenom det!

Det jag vill säga med det här blogginlägget är att man kan hjälpa till mer än man tror. Är man förälder och har hört i flera veckors tid att ens barn klagat över att skolan ska börja, kan man fråga vad det är som är jobbigt med att skolan börjar. Får man svaret att det är läxor och lektioner behöver man kanske inte vara så orolig, det kanske räcker med att hjälpa till med läxorna i fortsättningen. Om svaret är luddigt eller oklart kanske man ska vara uppmärksammare.
Jag har inga erfarenheter av att vara förälder, så jag vet inte hur ni gör när ni vill visa att ni finns till, men gör det ni är bra på helt enkelt! Och är ni inte bra på det, anlita en närstående, lärare eller liknande som kanske kan komma fram till vad problemet är. Jag har hursomhelst erfarenhet av att vara tonåring, mobbning och att hata skolan, så jag kan direkt säga att inte alla ungdomar kommer att vara ärliga om varför de hatar skolan, men om man bara visar att man bryr sig så kanske man som ungdom vågar säga lite mer. Ofta känner man att föräldrar inte fattar hur det är, att de inte bryr sig eller att de inte är till någon hjälp, men ofta är det tvärtom. 

Till dig som är oroligöver att skolan ska börja vill jag säga, det blir bättre och det finns alltid någon att prata med. Vuxna, lärare, skolkurator och det finns även folk inom kyrkan som är jättebra lyssnare.Finns det ingen att vända sig till, så skriv till mig om du känner igen dig i något jag skriver eller vill prata om hur du känner inför skolan. 

Till dig som är glad och taggadöver att skolan ska börja; smitta av dig på dina klasskompisar! Och jag menar inte bara dina bästa vänner, utan hela klassen! Se till att din klass blir den bästa klassen på skolan, din glädje kan göra mer än du tror. 

Det här inlägget blev ett improviserat inlägg, så om det är flummigt ber jag om ursäkt över det, och jag hoppas att ni förstår var jag vill komma med det. Jag är medveten om att jag skrivit om mobbning förr, och det är antagligen inte den sista gången jag gör det, för det är ett så pass viktigt ämne att prata om. Så, jag önskar er alla lycka till med skolstarten, föräldrar, lärare, rektorer,  fritidsledare, städare, kökspersonal, vikarier, alla andra som blir berörda av att skolan börjar igen och mitt största lycka till går såklart ut till alla elever!

Stora kramar från mig, till er!